Ägg-lig fakta

Vet ni att vi svenskar kommer att sätta i oss ungefär 2 000 ton ägg i påsk? Det är ungefär sex miljoner ägg. Normalsvennen äter över 200 ägg per år.

Klart slut.


Maj löööve

Igår var det 17-årsjubileum för mig och darling pv. Jag hade i vanlig ordning glömt bort det, men fick fina blommor när jag kom hem och maten serverad. Underbart lyxigt.
Sjutton år alltså… Det känns som igår!

 


The best things in life are free

Eller? För att undvika missförstånd har jag rensat bort allt på min önskelista utom nummer ett. Detta enligt principen Man Bör I Alla Fall Få En Enda Sak Man Verkligen Önskar Sig På Sin Jämnaste Födelsedag… Nu är det ungefär en halv månad kvar tills jag fyller fyrtio.

Nu känner jag ingen som är tillräckligt kreditvärdig för att köpa den. Men ändå. Här följer några tips och argument för dig som känner att du gärna vill spendera löjligt mycket pengar på mig, men som behöver en puff i rätt riktning.

  1. Om man tänker på det som en engångsutgift, så kan det nog svida till. Men – slår man ut kostnaden per månad som jag levt, så blir det inte mer än en dryg femtilapp i månaden. Om man då funderar över hur många månader som man inte gett mig en present, så kanske det känns ok att på något sätt ta igen detta.
  2. Om man köper ganska många små, billiga saker, så kan man få ner snittkostnaden för presentinköpen rejält.
  3. Den går att delbetala. Den extra räkningen märks knappt i högen med räkningar…

Övertygad? Den finns här.


Bon djåårno

Man har varit i Italien. Man har haft det vääääldigt bra.

Den här bilden är jag synnerligen nöjd med. Jag är förvisso inte lika vass på hopp-bilder som den här tjejen. Men ändå.

Här är lite andra drömma-sig-tillbaks-bilder.


Lilla ärtan i backen.

En liten hjälminstallation i backen.


Kontemplation med utsikt.


Tydliga tecken på framtid

Känslan när man inser att aktuellt busskort sträcker sig fram till och med den dagen man fyller 40. Det måste ju innebära att framtiden i allra högsta grad ligger inom räckhåll. Frågan är vad det innebär?

  1. Sannolikheten att jag överlever min 40-årsdag är ganska stor nu när den ligger så nära i tiden.
  2. Jag kommer att behöva ge mig ut och handla busskort på min födelsedag för att komma till jobbet dagen efter.
  3. Busskort borde hamna högt på min önskelista.

Med skägget i brevlådan

I fredags ringde en av medresenärerna till alp-trippen och berättade att han stod hos polisen för att ordna med pass. Vi skrattade gott och undrade hur i h-vete man kan vara så korkad att man inte ordnar med detta i god tid. Det skulle aldrig hända oss. Aldrig. För säkerhets skull tänkte vi att vi skulle lägga fram alla pass i fredags kväll, och hittade ett, två, tre giltiga. Och ett som gick ut för ett år sedan… Så i lördags, när solen stod som högst på himlen, tillbringade vi ett par timmar hos passpolisen.

Skrattar bäst som skrattar sist.


Before-ski

Imorgon ska vi ha en italiensk afton här hemma för att fira vår kommande italien-tripp med glada vänner. Tänkte börja skriva ner vad som kan passa för den fulländade italienska buffén. Jag tänker parmaskinka, jag tänker parmesan, jag tänker rödtjut och grappa. Men sen då? Det är precis som att det saknas något.

Jo, just det, en spellista på Spotify fylld med italiensk smörsång a la Eros och Julio… That will do it.


Det man förtjänar

Ni vet det jag skrev häromdagen, om saknaden av smärta som lämnar en? Jag fick känna på det igår kväll. I nästan två veckor har kroppen helt på egen hand avstyrt nysningar då det varit helt fysiskt omöjligt med dylik påfrestning för trasiga revben. Men igår, då kom den – nysningen från helvetet. Smärtan fick ögonen att tåras.

Okej, högre makter – jag hajjar – jag ska vara lite mer försiktig med mina önskningar framöver.


I mailen

Idag när jag skulle kolla brevlådan, kom jag på mig själv med att tänka att jag skulle kolla mailen. Det var så konstigt att jag fnissade till på vägen dit.

Glad blev jag också när jag öppnade lådan, för där låg något hett efterlängtat. Den som väntar för länge, väntar oftast på DHL. Men det kan också vara så att man väntar på något som är restnoterat. Det gjorde jag. Väntade och väntade. Mycket glad var jag därför att finna att varan äntligen letat sig fram genom postgången och landat i min brevlåda idag.

En smock-rock-asfin kavaj från House of Lola.

Nu gör den sig inte riktigt lika bra på min oproffsiga bild som i verkligheten. Ni får helt enkelt ta mig på orden här.


Lunchdags frågetecken

När magen låter som en jumbojet och man först tror att ljudet kommer från vägarbetarna som spränger mark utanför fönstret börjar man på allvar fundera på om det inte är dags att äta.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.